Fanny Thorsberg

Vrickade tänkar är bra tankar. Och alla känslor är fina

Publicerad 2014-12-23 02:47:38 i Allmänt,

Dessa kvällar 
Kvällarna då jag kan ligga och fundera på bara livet i timmar, jag funderar liksom på varje snedsteg jag gjort eller kanske kommer att göra, jag funderar på saker som kanske kommer att göra mig lycklig eller som kommer att vända mitt liv upp och ner mer än vad det till och med redan är. 
Vi åker hela tiden en karusell och det är svårt att hoppa av för ibland går den så otroligt fort att man kanske gör illa sig om man gör det, ibland vill man inte hoppa av fast man kanske borde ta chansen. 
Jag är inte så bra på att sätta ord på saker, sätta ord på känslorna jag känner eller för åsikterna jag har. Jag önskar att jag var bra på att sätta ord på saker.
 
Just nu är livet varken bra eller dåligt, jag vill ju inte säga att mitt liv är dåligt för helt klart finns det människor som har det betydligt mycket sämre än vad jag har. Men ni vet den där perioden mellan det bra och det dåliga där det egentligen inte händer någonting, det är nästan lika tomt som gatorna om nätterna när mörkret tagit över och det enda som lyser upp är lamporna, utan lamporna vore det kolsvart, ensamt och rädslan tar lätt över.
Jag kan jämföra dom där gatulamporna lite med mina vänner, för utan dom vore jag just, kolsvart, ensam och rädslan skulle nog ta över mig snabbare än vad jag kan ana. 
Jag undrar vad som kommer att hända härnäst, för jag är helt säker på att antingen är det någonting bra, någonting som för en stund får en att våga hoppas, att känna den där otroliga jävla euforin rusa igenom hela kroppen och man bara älskar livet, man dansar på vägen hem från skolan och sjunger högt för man bryr sig bara inte längre för allt känns så bra. 
Eller så är det någonting dåligt, någonting som får en att vilja stänga in sig i en tom kall och ensam garderob i dagar, kanske veckor för att bara slippa allt. Bara kunna kolla ut igenom persiennerna och kolla på människorna som går förbi, hata. Tänka att det finns inget jävla hopp för mänsligheten för alla är lika slut i huvudet ändå. 
Jag tror att alla känner igen sig, finns det någon som aldrig har känt såhär förut så tror jag nog inte att det personen är mänsklig, rättare sagt jag tror faktiskt inte att den personen existerar. 
Nu blev detta ett väldigt rörigt inlägg med många upp och ned vända tankar men vet ni vad, vrickade tankar är bra tankar och, alla känslor är fina. (även fast dom kan vara rent åt helvete ibland också). 
Kan sitta och skriva såhär i hundra år, bara saker som kommer upp. Men det får bli en annan gång, pusspuss. 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

FANNY

Lång, glad, sprallig tjej med mycket humörsvängningar. Välkommen till min vardag!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela